Fotograferingen är det värre med. Jag kämpar med massa tankar om vad för slags fotograf jag är och vill vara. Jag saknar fotovänner som jag kan bolla mina kriser med. I Sydafrika så var det svårt att fota för jag var rädd för att springa runt med kameran för mycket, den är ju värd en del pengar. Väl hemma har jag inte fotat mycket heller vilket är konstigt med en liten bäbis men det blir liksom inte av. Med andra ord har jag tappat bort mina veckobilder. Jag minskade från 10 till 5 för att inte bli hämmad av antalet. Resultatet blev precis tvärtom. Nu behöver jag inte fota så mycket så det blir inget istället.....
Jag ska kanske ta fram min gamla mall och köra på igen.
Men jag tog fram kameran ikväll när två tjejer skulle sova. Såna här bilder tycker jag om.
Liksom den här från tidigare i veckan.
Det här kändes lite gnälligt och det känns konstigt för livet annars är så underbart. Jag bara njuter av att vara mammaledig och springer på Öppna Förskolan och träffar andra mammor över fika och lunch. Det är kanske så att jag inte hinner allt jag vill trots att jag har så mycket tid nu när jag inte arbetar. Sen vet jag att jag tänker för mycket och låter negativa tankar få fäste allt för länge. Men om man ska vända på det och se positivt på det hela så är det fotograferandet i stort sett det enda området där jag håller på så här och funderar och krisar. För femton år sen gällde det nästan allt i mitt liv. Så om några år är problemet är världen.
För med en sån här guldklimp i sitt liv blir problemen så små!
3 comments:
Jag förstår dina tankar. Precis som du vill jag göra så mycket, men många gånger stannar det vid tankar.
I bland måste livet gå före och jag tror man måste släppa kraven och anpassa sig vid nya situationer, när livet gå in i nya faser!
När det gäller att fota, så har jag vissa dagar jag tar fram kameran och kan fota hur mycket som helst och sedan kan det gå en vecka där kameran få samla damm. När jag tittar tillbaka på bilder på barnen när de var mindre är jag glad att jag fotade med jämna mellanrum, för man glömmer ju så lätt. Vill du ha någon att utmanas av lite, får du gärna höra av dig till mig!!
Njut av dina barn och ditt nya liv. Sänk kraven och fota när och för det är roligt!!
KRAM
Ps. Det är roligt att få se nya bilder på underverket, för han är ett riktigt sötsnöre!! <3
Jag tror som Marie, att man måste släppa lite på kraven som man ställer på sig själv. Det kanske inte är så kul att fota när det känns som ett måste? Njut av din söta lilla bebis så kommer du säkert att ta mer bilder när ni kommit in i nya rutiner och allt faller på plats mer.
Det ska bli så kul att ses nästa helg och scrappa loss tillsammans. Det var alltför länge sedan.
Kram!!
Tre barn och hinner inte allt? - Konstigt ; - )
Malena, var bara där du är ett tag, och vila i nuet. Återhämta dig från allt görande och satsa på lite varande ett tag. Andas, lyssna, vara, vila. Att du finns är en underbar och färgrik inspiration för mig! Sköt om dig.
Karin
Post a Comment