11 favoritfoton 2008

2008 är ett speciellt fotoår då det var året jag både läste kursen i digital bildredegering och köpte ny kamera. Jag har utvecklats framförallt tekniskt sett vilket jag är väldigt glad för. På min gamla kamera använde jag bara programmen visserligen visste jag vad de olika programmen stod för men jag vågade inte lita på min tekniksa kunskap för att släppa dem. Men min nya kamera hade jag inget val för det fanns inga program. Det var läskigt först men nu tänker jag inte på det.
Jag har också gått från att acceptera och tycka om bilder som inte är perfekta vad gäller skärpa tex. Jag har insett att bildens uttryck och kombosition kan vara viktigare än det perfekta. Jag har också vågat släppa blixten och använda mig av dagsljuset mer. Jag har mycket kvar att lära tex den externa blixten vet jag inte hur den fungerar till min nya kamera än. Jag har också fått både poäng och intyg för min kurs i photoshop men jag känner mig fortfarande som en famlig nybörjare och jag inte göra allt jag vill.

Just nu vill jag sammanfatta mitt fotoår med frustration men jag vet att det beror på att jag kommit så långt i min utveckling att jag nu inser att det finns så mycket mer att lära. En process som man alltid upplever när man får mycket kunskap inom ett område. Det viktiga nu är inte bli passiv av frustrationen utan fundera på vad jag vill och ta rätt steg i rätt riktning.

Att gå igenom bilderna var precis som med layouterna en bra påminnelse om vad och hur jag vill fotografera. Ett nyårslöfte är att ännu mer ta fram kameran och bli den iakttagaren i vårt liv. Jag dras till dokumentära foton och vill utveckla den biten mer och mer. Jag ska börja med familjen och vårt vardagsliv trots ostädat golv och mycket intetsägande händelser.

En önskan inför 2009 är att hitta någon eller några att diskutera både bilder, utryck och teknisk information. Jag önskar mig en avancerad fotokurs online och gärna någon fotograf i min närhet att få lära mig av.

Här kommer bilderna med lite kommentarer:

Den här bilden och de två på lövhögen är tagna vid samma tillfälle och är unika pga av att mina barn och framförallt min son var villig att posera och agera modell. Jag tänkte ut bakgrund men han stod för min och uttryck. Här är det rockstjärnelooken han har lagt på sig. Ska jag vara kritisk skulle jag arbetat med att få bort skuggorna i ansiktet och en reflexskärm står på inköpslistan.

De här bilderna är ju ett par och de får stå för perfekt ljus och skärpa. Jag kan bli alldeles upphetsad när jag får fram bilderna i photoshop och jag ser hur perfekta de är rent skärpemässigt. Jag uppskattar bilder utan men det är något särskilt med perfekta bilder. Sen är båda bilderna en sån enorm påminnelse om vilka vackra barn jag fått.

Det här är ett foto av den sorten jag skulle vilja ta mer av. Det är Miriam och hennes bästa kompis på ett lopp i värsta ösregnet. De var så lyckliga och höll varandra i hand hela tiden och här har jag lyckats fånga dem med skärpa och förväntan bland alla barnen.

Att ta foton på barnen med rabarberblad har jag i flera är planerat men aldrig genomfört. Detta togs på hösten och är andra omgången rabarber. Det var också så att Miriam själv tog initativet till att ha bladet på huvudet. Jag fångade hennes kreativitet och fick en väldigt bra bild. Jag planerar inte färgmässigt vad barnen ska ha på sig utan det blir vad det blir och här blev det ju alldeles perfekt med det orange och gröna. Jag gillar vinkeln på fotot och så ser man hur sprallig min dotter är.

Ljuset och renheten med det vita, bruna och svagt gula i bakgrunden. Min sons anletsdrag är så vackra att jag får ont i magen.

Den här bilden har jag gjort svartvit och i färg. Den är en av mina absoluta favoriter från året. Den är tagen på Miriams födelsedagskalas när hon öppnar sina presenter. Hon håller i sin hand en klubba med en Hello Kitty i ett flygplan med propellrar som snurrade när man tryckte på en knapp. Hennes lycka är obetalbar och jag är så glad att jag lyckades fånga det. Jag har använt mitt 50 mm objektiv utan blixt därav så fint ljus. Det är såna här bilder jag vill ta. Jag vill fånga det spontana livet med mina barn.

Ett till foto i naturligt ljus i vårt vardagsrum. Jag har genom åren ofta varit så ledsen över vår gula tapet som förstört många inomhusfoton tagna med blixt. Men här så förmedlar fotot hur mysigt och varmt vårt vardagsrum är. Det är mycket brus men det spelar ingen roll för känslan är den rätta.

Det här fotot har jag lagt många timmar photoshop på och det var också mitt examensfoto. Jag är mycket nöjd med det svartvita arbetet och färgåtergivninen framförallt i Benjamins ansikte. Jag har förstått att det är svårt att göra svarvit med mörk hudfärg och det har varit mitt mål med photoshopkursen - att bli bra på det. Fotot är taget väldigt medvetet med tornet i bakgrunden för att få en kombination av porträtt och berättelse.

Älskar hans nöjda leende och att jag fick fast det i kameran. Fotot är taget i våras och då ville han inte på något sätt vara med på foton så jag fick vara glad för det lilla och det här var något alldeles extra. Spontant och omedelbart - en glimt av livet fångat i farten.

Den sista bilden får symbolisera min kärlek för färgfoton. Hängmattan i min systers trädgår är så härlig och med min färgstarka son i den blir det bara bättre. Jag märker att jag behåller de allra flesta bilder i färg fastän jag älskar svartvitt när jag väl gör om bilderna. Livet är i färg och färg gör mig så glad!