Det är mycket som inte kommit tillbaka i gamla rutiner än. Eller så kommer det aldrig bli som det var innan Samuel kom till oss. Jag försöker hittat ork och inspiration att scrappa men det går inte jättebra. Orken försvinner liksom på halva vägen. Men nästa helg är det scrapträff i Linköping och jag ska vara med på lördagen och hoppas få mycket skapat. Kanske kickar det igång mig så att det bara flyter på här hemma med.
Fotograferingen är det värre med. Jag kämpar med massa tankar om vad för slags fotograf jag är och vill vara. Jag saknar fotovänner som jag kan bolla mina kriser med. I Sydafrika så var det svårt att fota för jag var rädd för att springa runt med kameran för mycket, den är ju värd en del pengar. Väl hemma har jag inte fotat mycket heller vilket är konstigt med en liten bäbis men det blir liksom inte av. Med andra ord har jag tappat bort mina veckobilder. Jag minskade från 10 till 5 för att inte bli hämmad av antalet. Resultatet blev precis tvärtom. Nu behöver jag inte fota så mycket så det blir inget istället.....
Jag ska kanske ta fram min gamla mall och köra på igen.
Men jag tog fram kameran ikväll när två tjejer skulle sova. Såna här bilder tycker jag om.

Liksom den här från tidigare i veckan.

Det här kändes lite gnälligt och det känns konstigt för livet annars är så underbart. Jag bara njuter av att vara mammaledig och springer på Öppna Förskolan och träffar andra mammor över fika och lunch. Det är kanske så att jag inte hinner allt jag vill trots att jag har så mycket tid nu när jag inte arbetar. Sen vet jag att jag tänker för mycket och låter negativa tankar få fäste allt för länge. Men om man ska vända på det och se positivt på det hela så är det fotograferandet i stort sett det enda området där jag håller på så här och funderar och krisar. För femton år sen gällde det nästan allt i mitt liv. Så om några år är problemet är världen.
För med en sån här guldklimp i sitt liv blir problemen så små!