Vi hade sett fram emot valborgsfirande hela familjen. Vi åker alltid till Bönergården där alla kyrkor från Finspång samlas. Det är härligt att mingla och träffa massa folk som man inte träffat på länge. Barnen leker med sina kompisar och det här fin sång, musik och fyrverkerier - precis som det ska vara.
Men i år blev det kort för bara två av oss i familjen. Miriam kräktes på kvällen igen efter att ha varit hängig hela veckan så hon och pappa fick stanna hemma. Jag och Benjamin åkte trots Benjamins vattkoppor. Han ville så väldigt gärna åka och träffa sina vänner men han orkade bara en halvtimme och den halvtimmen satt han i mitt knä på en bänk. Han har aldrig varit så sjuk som han är nu. Han har legat på soffan sen i onsdagsmorse och knappt rört sig. Prickar har han överallt - det måste vara flera hundra. Tom på läpparna har han koppor. Det är så synd om barnen när de är sjuka. Jag är så tacksam att det är en vanlig sjukdom som går över snart så att de båda får vara sitt vanliga pigga jag igen.
No comments:
Post a Comment